The Rise And Fall of Barbapapa

Alla minns vi Barbapapa.
Dessa överviktiga fetton som kunde ta vilken som de än behagade.
Men vad hände egentligen efter serien?
Varför slutade den egentligen visas?
Vad dolde sig bakom ridåerna i denna splittrade familj?

Följ med och träffa familjen Barba 2010.
En historia om sex, droger, mord och bögkärlek.
Men en historia som även visar hopp och funnen lycka.

Barbapapa minns detta foto.
"Jag kommer ihåg att jag själv var hög på crack just vid denna bilden....men ja, när var jag inte det?
Vi ser så lyckliga ut, men all kändiskap och obegränsat med sprit hade redan här satt sina spår."


Barbapapa berättar för mig, ofta i tårar, om hur filmbolaget tvingade de sova på golvet och gå nakna.
"Det var hemskt.." säger han med vad jag tror är en vanlig cigg i munnen, "Vi var tvugna att gå nakna hela dagarna för att de enkelt skulle kunna göra alla effekter....jag tror dock mest det var för producentens eget sjuka begär. Jag kan säga att det inte är så jävla kul att springa runt naken bland massa dvärgar mitt i vintern"

Som Barbapapa avslöjar här så är det inga "barn" som är med i familjen, det är dvärgar.
"Värst av allt var deras äckliga små händer, speciellt eftersom de alltid skulle hålla på och ta på en"

Papa, som numera kallar sig Papi berättar vidare.
"Jag träffade ett tag Lilla My från Mumintrollen, vi satt hela dagarna, höga som hus, och lyssnade på Led Zeppelin. De var stora för mig"
Han nämner ett par skivor som är hans favoriter, lite andra band som spelat en stor roll i hans liv och förhållandet med My som gick i kras efter att tidningen fotograferat honom skjuta heroin i en gränd.
"Ja då blev det ju så klart inte så jävla mycket mer med det....svårt att hålla liv i ett förhållande när man sitter i finkan. Men ångrar jag det?.....nej. Det gjorde mig till den man jag är idag"

Efter finkan fastnade han i "knarkträsket" igen, efter ännu en runda i fängelse tog han till slut tag i sitt liv.
"Ja va fan, jag insåg att jag inte kunde hålla på sådär. Jag antar jag växte upp..
Det blev inte mer film för mig efter det, ingen ville veta av mig efter att jag pissat på röda mattan på en Oscars gala."


Barbapapa säger sig nu ha funnit ro i sig själv och att han uppskattar livet mer.
"Jag kör min taxi här i Paris, det räcker för mig. Jag har två barn nu och du vet....de är min nya drog."

Nästa vecka får vi stöta på Barbaskön.
Så häng kvar och se vad denna målande lilla krabbaten hittade på efter serien tog slut!

Iron Maiden - The Final Frontier

Lyssnade nyss igenom Iron Maiden - The Final Frontier.
Denna skiva släpps på måndag men eftersom de är helt efterblivna på Rocks så säljer de den redan.

Precis som jag trodde så är den rätt tråkig.
Inte många låtar som är under är under 7 minuter vilket fick mig att oroa mig över hur bra låtarna skulle vara.
Visst, det är ingen dålig platta men för att vara Maiden är den väldigt blek.
Det saknas de är äckligt bra refrängerna som de annars är så bra på.

Jag vet inte riktigt vad de försöker bevisa med att göra så långa låtar.
Långa låtar är oftast inte bra, det blir oftast bara för mycket och tjatigt.
Det är inte som om någon utav dessa låtar är en ny Hallowed Be Thy Name...

Nu har jag ju bara lyssnat på skivan en gång men det brukar ge en bra bild utav det.
Klart brukar man fastna för någon låt senare men det är ändå första intrycket som är det viktigaste.
Och mitt intryck är sådär...
Fast jag hade faktiskt inte väntat mig så jätte mycket med tanke på vad jag tyckt om de två innan denna.

Det är inte dåligt men det är verkligen inte heller Maiden när de är som bäst...
Hoppas de hittar tillbaka snart.

Oh förresten, limited edition plattan är skit B!
Gillar inte när namnet inte står på sidan utav skivan, hur fan ska man då kunna ha den snyggt i hyllan!?